Sockerbruket i Ljung kan mycket väl inneha titeln som det mest kortlivade bruket i Sverige. 1872 fick ett tyskt företag under ledning av Claes von Mecklenburg (*1835 +1890) uppdraget att uppföra ett sockerbruk i Ljung och bygget tog bara sju månader. 1873 drog produktionen igång men den upphörde redan året därpå. Bruket användes alltså bara under en odlingssäsong. Det råder lite delade meningar om vad som gjorde bruket så kortlivat. En källa menar att sockerbetorna inte klarade det svenska klimatet vilket gjorde att bönderna inte fick tillräckligt stora skördar och därför inte ville odla sockerbetor. En annan källa menar att priserna på socker sjönk kraftigt vilket minskade böndernas vilja att odla sockerbetor. Det råder också delade meningar om hur länge bruket var i drift, en eller två säsonger.
Bruket är byggt av tegel och kalksten som fanns att tillgå i lokala brott och bruk. Ruinen är helt igenvugen av träd både in och utvändigt. Det har antagligen röjts många gånger sedan nedläggningen och växtligheten har märkbart höjt marknivån/golvet inuti byggnaden. 141 år av väder och vind har också satt tydliga spår på tegel och murbruk.
Det är lätt att tro att bruket har brunnit ner eftersom det saknar takrester. När bruket lades ner tog man bort taket och använde det till en ladugård i trakten, därav inget spår av tak. En och annan vägg har också försvunnit genom åren, troligtvis för att användas som byggmaterial.